Enligt min man borde den egentligen kallas för ett summaströmsskydd eller ett differentialskydd om man vill beskriva dess elektriska funktion. Den summerar alla strömmar till och från det som är anslutet - om strömmarna ut och strömmarna tillbaka inte är lika så "försvinner" ström någonstans, d.v.s. det finns en överledning. Den löser då ut. Om t.ex. det har uppstått ett fel som ger överledning i transformatorn i fråga så kommer den att lösa ut. Den klarar på så sätt av alla fel där strömmen flyter till jord, t.ex. via din kropp om du råkar ta på en spänningsförande ledning. Det enda den inte klarar är om du råkar "koppla in" dig själv tvåpoligt - t.ex. du sticker vänster finger i ena hålet på ett vägguttag och höger finger i det andra. Du blir då en del av vad som ur skyddets synpunkt verkar vara en helt korrekt strömkrets. Det kommer inte att lösa ut. Men har du samtidigt kontakt med jord / marken etc. kan en del av strömmen gå den vägen och då löser det ut likväl. En väl fungerande jordfelsbrytare ökar säkerheten mot elolycksfall enormt. Enligt min man har de tyvärr en viss felprocent som är högre än vad som gäller för t.ex. säkringar eller automatsäkringar. Siffror på cirka 1 % fall av felfunktion har visats upp i forskningsrapporter och man vill se en förbättring där. Därför kan man inte lita på jordfelsbrytare som det enda skyddet mot olycksfall.
